Så var det Julafton då......

Ja i alla fall säger matte det. Matte har samlat ihop en massa spännande paket och håller på att lägga dem under granen. Jag är jättenyfiken på dem, men jag får inte röra dem har jag blivit tillsagd.
Vi har precis ätit vår Julmiddag jag och "brorsorna" så vi är rätt mätta för tillfället, men jag vet att det luktar väldigt gott om några av paketen där under granen, och dem vill ju jag kolla in.
Det är rätt lugnt här idag, men tidigare i veckan har det smällts raketer, och dem gillar inte Wille ngt vidare.
Nu ska vi visst följa med husse ut en sväng. Jag kastar en sista längtansfull blick på paketen, sedan går jag till husse. Men då märker jag att matte också börjar ta på sig ytterkläder och då blir jag ivrig, för det brukar betyda att matte ska gå ut med mig !
Så nu "gömmer" jag mig bakom matte så inte husse får på mig kopplet och sedan gnäller jag lite extra för att skynda på matte. Jaja jag vet jag är en mattehund, men det har jag alltid varit, ända sedan jag kom hit till den här familjen för drygt 1,5 år sedan, och jag lär nog förbli det också. Men man vet ju aldrig, det kan ju hända att husse tar med sig lite extra gott till mig, och då kanske - nej förresten det gör jag nog inte. Jag fortsätter vara mattes hund.
Jipppiiieeee matte tar med mig ut ! Härligt ! Nu ska vi på promenad, nu ska vi på promenad......

Matte och jag tar en sväng mot en av våra favvovägar och sedan fortsätter vi därifrån och det blir en rätt lång runda, och matte traskar på ordentligt fort, så jag får skynda mig lite. Sedan saktar hon ner farten en stund, kopplar loss mig och jag får springa omkring och nosa som jag vill. Det är det bästa av allt.
Efter en stund kallar hon in mig och sedan tar vi lite Rallylydnadsövningar på gångvägen.
Bl a så stannar matte upp, ber mig lägga mig ner, går runt mig och kommer tillbaka.
Jodå sådant håller vi på med rätt ofta. Medan jag ligger ner kommer en kvinna förbi oss, rätt nära, men jag säger inget och nosar inte ens på henne för jag har full koll på matte. Spelar ingen roll att matte inte håller i något kopplet, för man kan ju aldrig veta om hon tänker gå iväg utan mig.......Jo då det har hon gjort, fast bara en liten bit, sedan kom hon tillbaka och jag fick massor av beröm och godis, för att jag låg kvar. Även den här gången fick jag massa godis när matte var tillbaka på min högra sida. Yummie.
Sedan går vi ner till en av gräsplättarna bredvid gångvägen och där blir det lite mer övningar. Vi tar några svängar både 360 grader åt höger och åt vänster, men också några 270 graders svängar
åt höger och vänster, och ja utan koppel. Några "Tysksvängar" blir det också, och några "Stå - stanna kvar" medan matte först går runt mig medan jag står stilla, men också några där matte går iväg en liten bit från mig, och sedan kommer tillbaka. Naturligtvis får jag godis också ! Avslutningsvis tar matte och väljer några "Sitt- Stå" övningar också.
Den här bilden är från en av våra tidigare promenader idag. Men den duger den med, de andra blev så mörka säger matte.

 

 

Lite träning på promenaden !

När vi sedan fortsätter gå på gångvägen får jag fortfarande vara lös. Vi möter en massa människor, det är konstigt nog flera stycken som är ute och går så här på Julaftons eftermiddag/tidig kväll - efter "Kalla Anka". Vid alla möten kallar matte på mig och jag ska gå bredvid henne. Jag undrar varför jag? Vill hon ha sällskap varje gång hon möter någon eller vad kan det bero på ? Men självklart går jag bredvid matte, dels trivs jag där, men sedan får jag också en massa beröm och godisbelöningar ALLA gånger.
Efter ett tag börjar vi närma oss hemma igen. Vi ser husse och "brorsorna" på avstånd och väntar in dem, sedan går vi in tillsammans allihop. Väl hemma igen så blir det paketöppning, och äntligen får jag öppna de där väldoftande paketen. Ja jag trodde jag skulle öppna Wille och Hectors också, för jag trodde att de var mina de också. Men se det var de inte, dem skulle Wille och Hector öppna själva sa matte till mig, så då fick de väl göra det då. Jag fick en ny leksak, ett grisöra och ett härligt kexben. Wille och Hector fick också det så resten av Julaftonskvällen låg vi och tuggade på våra grisöron.

Innan matte la fram paketen !

Promenad - Rallylydnadsträning

Japp nu är det dags igen. Nu ska matte "träna" Rallylydnad med mig. Egentligen undrar jag vem som behöver träna jag.....
Jag kan följa matte, men hon har svårt att följa mig i de olika övningarna. Så kanske är det bäst hon får "träna mig" då. Mig gör det inget, för jag får godis varenda gång vi tränar, och rätt mycket också. Så det kan jag ställa upp på.
Men först tog vi en rastnings promenad. Den innehöll både lite dramatik och var spännande. Först så gick vi på en rätt lerig stig. På ena sidan lutade det rätt brant ner i en dalgång, och på den andra sidan var det lite snårig skog och nyponbuskar.
Matte hade tänkt ta av mig kopplet när hon i samma stund längre bort på den smala stigen såg en kvinna med en storpudel. Storpudeln har både matte och jag mött förr och den är arg på alla hundar den möter och hans matte har det nog rätt jobbigt med honom.
Kvinnan som höll i Storpudeln hon viftade och hade sig med armarna, och vi fattade noll, till att börja med. Men jag blev irriterad och morrade åt Storpudeln, varpå matte sa åt mig att vara tyst. Klart jag lyssnade, någon ordning ska det vara. Men storpudeln fortsatte att hoppa och skälla i sitt koppel, och jag gissar att matte tyst önskade att de skulle vända och att kvinnan skulle få ordning på sin hund.
Jag hade utan problem kunnat möta den där jycken på den här smala stigen, men kvinnan med Storpudeln kunde troligen inte möta oss och kanske var det därför hon viftade och vevade med händerna ?
Eftersom inte kvinnan flyttade sig från stigen, så tog matte med mig nedför den sluttningen som bar av ner mot dalgången. På väg nedför sluttningen så halkade matte till och tappade balansen i leran. Jag hade fortfarande koppel på mig, så jag kände ett lite ryck i kopplet vände mig mot matte och märkte att matte hade släppt kopplet och nu åkte kana en liten bit ner i branten. Matte slog sig inte påstod hon för hon landade ju mjukt eftersom det är gräs.
Matte reste sig upp och tog tag i kopplet igen, men vi såg inte till Storpudeln alls och matte trodde väl att den gått sin väg och började ta sig uppför branten igen. Då fick vi syn på den, jag först, vilket matte nog märkte, och sedan matte. Så vi stannade kvar där i branten vid en nyponbuske, medan kvinnan med storpudeln passerade ovanför oss på den smala stigen. Vi väntade ut dem och lät dem passera och väntade en stund till innan vi gick tillbaka upp på den leriga stigen.
Så kunde vi äntligen fortsätta vår promenad då. Det var verkligen lerigt på stigen och flera gånger höll matte på att halka omkull, men varje gång hittade hon balansen igen. Så småningom kom vi ner till lite fastare mark och istället för att fortsätta hemåt, som vi brukar när vi gått den här stigen, så fortsatte vi ännu längre på gångvägen vi kommit till. Matte släppte mis lös och jag fick springa och nosa hur jag ville och överallt. Ibland sa matte "Spotta ut" när hon trodde att jag hittat något att äta på. En gång hade jag hittat en gammal förpackning som innehållit hamburgare, men den fick jag inte slicka ren för matte. Hon sa att det var äckligt ! Vi följde gångvägen och mötte flera människor med och utan hundar. De uppförde sig och matte såg till att jag uppförde mig också. För varje gång vi mötte någon så kallade hon in mig till sidan, belönade mig med godis och sa till mig att gå där tills vi var klara med mötet. Klart jag gjorde så, jag vet ju att det betyder GODIS !
Vi gick en bra lång sträcka och när vi var nästan hemma kom vi till vår "träningsplats" för Rallylydnads övningar. Matte valde några svängar både 360 graders och 270 graders åt båda hållen. Hon valde också "Stå - Gå runt", "Ligg", "Sitt - Front - 1 steg bak, 2 steg bak, 3 steg bak", "Sitt - 1 steg fram, 2 steg fram, 3 steg fram", "Sitt - Sväng vä - kalla in", "Sitt - sväng hö - kalla in" och även några "tysksvängar". Roligt var det och godis fick jag !
På vägen hem gick vi förbi "min sten". Här brukar jag alltid få springa före matte och hoppa upp på stenen. Så även idag. För det får jag också godis, så varför inte ?
Väl hemma igen var både jag och matte törstiga. Husse undrade varför matte var så lerig på byxbaken, och när hon berättade det så skrattade husse och sa :

"Vad synd att jag inte var där och hade kameran med mig då" !
Hmpfff sa matte och buffade till honom. Sedan tog husse ut de andra två killarna, med ursäkten "Så att du inte behöver halka en gång till"..........
Nä ni nu ska jag släcka törsten och sen "Ta igen mig lite". Ha det gott.

Blött och lerigt.

"Min sten"