Tillbaka på Djursjukhuset...

Ja idag på eftermiddagen åkte jag tillbaka in till djursjukhuset, för Lothus hade inte kissat på 17 timmar trots alla försök.

När vi kom fram och vi skulle hjälpa honom ut, då hade han kissat i bilen. Men de på djursjukhuset ville att vi skulle komma in ändå, bara för säkerhets skull.

Väl på djursjukhuset så kände och klämde de på hans mage för att se efter om de kunde känna hans kissblåsa. Lothus blev påverkad av klämmandet, så han passade på att sköta magen också.

Personalen var nöjda men gjorde lite extra temp, puls kontroll. Alla värden såg bra ut.

Vi åkte hemåt igen, och det kändes skönt.

Lothus var avspänd och lugn nu när det nödvändigaste var gjort.

Lothus får permission

Idag ringde veterinären mig och uppdaterade mig om Lothus. Hon undrade också om det skulle fungera för oss att ta hem Lothus över natten på permission. Det kunde motivera honom lite mer till att träna hoppades hon, för just nu är han inte så motiverad som de skulle önska. Han vill mest sova.

Diarrén är bättre, det är en mer fast form nu, även om den fortfarande är diarré.

Lothus verkar gladare och lite piggare sedan jag var och hälsade på honom, men han är fortfarande inte så motiverad som de skulle önska. Lothus äter cortison mot smärtan, diarréen är inte borta helt men i en bättre konsistens.

Lothus äter "snällt mot magen" foder och probiotika medicin.

Han kan fortfarande inte kissa självständigt så han har haft en kateter. Dock rinner det lite bredvid, så kanske kanske kan det också komma igång snart, sa veterinären.

 

Lothus tränas att stå tillsammans med rehabiliteringsteamet, han har känsel i tassarna, men ställer dem inte korrekt när de ståtränar honom, utan de får hjälpa honom att få rätt position med tassarna. Men bara att han är villig att försöka stå med hjälp inger ett försiktigt hopp.

 

Så idag får Lothus komma hem på permission till i morgon. Då får vi svar på dels hur han reagerar när han får komma hem, men också för att se hur vi känner det med att ha honom hemma, och hur det fungerar och motiverar Lothus.

 

 

 

 

 

 

 

Jobbigt för Lothus

Neurologen har precis ringt mig och förklarat läget och hur hon skulle vilja fortsätta med Lothus. Hon tror på honom, han har trots allt i nuläget goda förutsättningar att bli återställd och kunna röra sig mer på egen hand.

Hon sa också att Lothus diarré har minskat och att han nu äter cortison istället för Metacam, eftersom han påvisar tecken på att ha ont.

Hon vill att de får bukt med Lothus diarré, så att han så snart som möjligt kan få komma hem till sin invanda miljö och kompisar. För även om han inte kan gå och stå självständigt, än, så kan det motivera honom mer och dessutom får han vara med de han älskar och saknar  

Hur snart han får komma hem beror mycket på diarrén och hans allmäntillstånd.

Han kissar fortfarande inte självständigt, men det kunde vi få hjälp med att ordna sa hon. Det går att ordna så att Lothus kommmer in en gång per dag, och då får hjälp att tömma blåsan.

 

 

Lothus jätteglad för att matte hälsar på

Nu har jag varit och hälsat på Lothus. Han blev jättelycklig över att se och träffa mig. Svansen viftade och han gnällde.

Han lyfte huvudet lite, men det var jobbigt för honom och gjorde ont, så han lade ner det igen och jag lade mig bredvid honom och så gosade vi massor.

Sjukgymnasten kom in till oss och förklarade läget lite mer ingående. Vi pratade en bra stund. Vi provade att ställa Lothus upp och han försökte, men orkade inte så länge.

När hon hade gått så gosade Lothus och jag ett tag till i väntan på veterinären som skulle komma och förklara lite mer, berätta statusen och svara på frågor.

Veterinären kom efter en stund och pratade länge med mig, ville veta hur jag mådde, tänkte och ville gå vidare. Hon förklarade hur statusen var med Lothus och hur Lothus skulle återhämta och deras tänk om hur han bäst kunde rehabiliteras.

Tillsammans bestämde vi, med tanke på att Lothus dels ännu inte har kissat, och dels att han fortfarande har sprutande diarré och förlorar mycket vätska pga den, att han stannar några dagar till.

Men vi bestämde också att jag skulle komma och vara delaktig i och peppa Lothus i hans träning, om inte varje dag så varannan.

Jag sa att jag kan komma varje dag om det känns ok för dem, och det tyckte de lät som bästa lösningen, med tanke på hur Lothus mår just nu. Så jag tror vi kom fram till en bra lösning, det känns i alla fall bra för mig.

 

 

Magnetröntgat Lothus

Idag hörde veterinären av sig på eftermiddagen och berättade att de hade Magnetröntgat Lothus nu, och vad de kunde se så har han fått en blödning och en kotkompression mellan 5-6 halskotan.

Blodet har avstannat tror de men har då bildat en propp som trycker på halskotorna. Ungefär som en stroke, försökte veterinären förklara.

De kommer att ha daglig kontakt med mig och om något försämras så hör de av sig omedelbart.

 

De är väldigt förtjusta i honom berättade veterinären, Lothus är så himla go och gullig, sa hon.

 

Lothus kommer att rehab tränas under tiden han är där, anpassat till vad han orkar.

Som det är just nu så kan Lothus stå upp med hjälp, men han är svag i benen och orkar inte så länge. 

 

 

Lothus till veterinären...........

Lothus ätit olämpliga nektarinkärnor ikväll.
Jag har pratat med Ulltuna. De hade inte möjlighet på Albano att försöka fiska upp kärnorna ikväll.
Hos veterinären på Ulltuna kräktes han upp kärnorna och är nu hemma igen.

Tillbaka hos veterinären......

Idag åkte matte och jag tillbaka till veterinären. jag blev väldigt orolig, jag mådde ju bra nu, varför skulle vi hit ?
Det visade sig bara att jag inte hade behövt oroa mig, jag skulle bara ta bort stygnen (enligt matte).
Det var en bekant människa som gjorde det, så jag var ganska lugn, men jag var jätteglad när vi sedan åkte därifrån matte och jag......
Jag fick sedan ha tratten på mig igen, för operationssåret skulle läka lite mer sa matte.

Mår bättre idag och får åka hem.........

Idag har jag börjat äta riktig mat, och kortare stunder slipper jag ha tratten på huvudet.
Det känns skönt att inte ha så ont längre, att få äta och faktiskt kunna vifta på svansen utan att det gör ont. Magen känns bra och det kurrar i den lite då och då när en härlig doft av mat når min nos.
Efter en promenad på förmiddagen så behöver inte jag gå in i min bur, istället så får jag komma till ett rum och där är matte !!!!! Gissa om jag blir överlycklig !!! Men jag känner att jag inte kan röra mig så mycket för det gör ont på magen lite i vissa rörelser, så jag nöjer mig med att vifta på svansen och lugnt pussa på matte som verkar lika glad att se mig som jag henne. Jag sätter mig tätt tätt intill matte och vägrar gå därifrån, och ingen tvingar mig. Jag får istället följa med matte ut till bilen och sedan åker vi hem. Åh så skönt, och vad skoj det ska bli att träffa alla andra därhemma.
Det tar en liten stund innan matte får fart på bilen, men sedan så åker vi hemåt.
Väl hemma får jag inte hälsa på de andra. Istället sätter matte mig i ett eget rum och sitter där med mig nästan hela tiden, utom när hon går ut med de andra eller gör ngt i köket. men det går bra det med, bara jag får vara med matte så är jag lycklig.........
Matte tar av mig tratten en stor del av dagen när hon är med mig. Istället får jag en hel pyjamas på mig som känns ganska skön på kroppen. Men framförallt så blir jag mer rörlig och inget hindrar mig att gå omkring. Tratten tog ju liksom i golvet hela tiden och det blev tvärstopp !!! Med pyjamasen så kan jag röra mig nästan som vanligt, men jag kommer inte åt att tvätta mig, fast jag vill det flera ggr och även försöker.......

Jobbigt och otäckt.....

En ny dag kom och nya människor. Ibland kom det någon jag vagt kände igen och då viftade jag försiktigt på svansen. Men rörde jag mig för häftigt eller fort, så gjorde det ont på magen, och jag gnällde till.
Även idag tempades jag, människor klämde och kände på mig osv. jag orkade liksom inte bry mig jag var lite yr och omtöcknad.
Jag åt fortfarande ingen mat, fick bara dropp.
Sent den kvällen fick jag äntligen smak ngt gott, det var mjukt kött. Jag åt försiktigt och tyckte det var underbart gott, men fick inte mer.
Kände att jag började få matlusten tillbaka och det gjorde inte lika ont i magen längre.
Saknade matte något så fruktansvärt, kände mig deppig. Varför kom inte matte tillbaka ?
Somnade med en lite ledsen känsla av ensamhet.

Besök hos veterinären !

Idag fick jag följa med matte till veterinären. Där skulle jag få en tablett mot parasiter innan jag skulle ut på resa !
Matte var med och det bjöds på godis. Jag glömde bort att det var en tablett son skulle sväljas när jag fick godis av veterinären. Den liksom bara följde med godiset ner !
Efteråt drog de med den där apparaten över min nacke, den där som piper vet ni, innan de var klara och matte och jag kunde åka igen !

Fredag - blev ingen bra dag

Fredagen kom och telefonen ringde på förmiddagen.
Det var mattemor som ringde sa matte, och berättade att mattemor var på väg till Djursjukhuset med Hector då han hade svårt att stå och gå.
Matte och husse sa att de skulle möta upp på Djursjukhuset, men först bokade de av resan vi skulle ha gjort.
Efter flera timmar kom de hem och sa att Hector var väl omhändertagen nu av veterinärer och sköterskor, och han hade fått smärtlindring så att han inte skulle ha ont.

Hector skulle få stanna på Djursjukhuset i några dagar tills hans smärtlindring var rätt inställd, sedan skulle han få bo i några veckor hos mattemor eftersom Hector inte fick gå i trappor, och det har vi ju några stycken här.
Veterinären skulle höra av sig igen under morgondagen.

Matte och husse var ledsna och jag förstod inte riktigt varför för de sa ju att Hector var väl ompysslad nu och att han fick den bästa vård för att må bättre och snart komma hem igen.

Vaccination ! (Vaccination !)

Idag har jag varit hos veterinären för att få min rabiesvaccination. Matte fick också mitt pass och jag fick ett litet chip innanför huden. Lite ont gjorde det, men Matte säger att jag var modig och jätteduktig.
Det var spännande, men det kändes lite läskigt också.
Nu ska jag nog ta en liten tupplur, för det är jobbigt att vara hos veterinären vet du.
Ha nu en fin kväll allihop !


Today I was by the veterinarian. I did get my rabiesvaccination. My mum also got my passport and the veterinarian also chipmarked me, it hurted a little bit, but my mum said that I was very brave and behaved very nice.
It was very exciting, but it also felt a little bit scary.
But for now I'm going to take a nap, one get tired of to be by the veterinarian You know !
Have a nice evening everyone !