Jag kan följa matte, men hon har svårt att följa mig i de olika övningarna. Så kanske är det bäst hon får "träna mig" då. Mig gör det inget, för jag får godis varenda gång vi tränar, och rätt mycket också. Så det kan jag ställa upp på.
Men först tog vi en rastnings promenad. Den innehöll både lite dramatik och var spännande. Först så gick vi på en rätt lerig stig. På ena sidan lutade det rätt brant ner i en dalgång, och på den andra sidan var det lite snårig skog och nyponbuskar.
Matte hade tänkt ta av mig kopplet när hon i samma stund längre bort på den smala stigen såg en kvinna med en storpudel. Storpudeln har både matte och jag mött förr och den är arg på alla hundar den möter och hans matte har det nog rätt jobbigt med honom.
Kvinnan som höll i Storpudeln hon viftade och hade sig med armarna, och vi fattade noll, till att börja med. Men jag blev irriterad och morrade åt Storpudeln, varpå matte sa åt mig att vara tyst. Klart jag lyssnade, någon ordning ska det vara. Men storpudeln fortsatte att hoppa och skälla i sitt koppel, och jag gissar att matte tyst önskade att de skulle vända och att kvinnan skulle få ordning på sin hund.
Jag hade utan problem kunnat möta den där jycken på den här smala stigen, men kvinnan med Storpudeln kunde troligen inte möta oss och kanske var det därför hon viftade och vevade med händerna ?
Eftersom inte kvinnan flyttade sig från stigen, så tog matte med mig nedför den sluttningen som bar av ner mot dalgången. På väg nedför sluttningen så halkade matte till och tappade balansen i leran. Jag hade fortfarande koppel på mig, så jag kände ett lite ryck i kopplet vände mig mot matte och märkte att matte hade släppt kopplet och nu åkte kana en liten bit ner i branten. Matte slog sig inte påstod hon för hon landade ju mjukt eftersom det är gräs.
Matte reste sig upp och tog tag i kopplet igen, men vi såg inte till Storpudeln alls och matte trodde väl att den gått sin väg och började ta sig uppför branten igen. Då fick vi syn på den, jag först, vilket matte nog märkte, och sedan matte. Så vi stannade kvar där i branten vid en nyponbuske, medan kvinnan med storpudeln passerade ovanför oss på den smala stigen. Vi väntade ut dem och lät dem passera och väntade en stund till innan vi gick tillbaka upp på den leriga stigen.
Så kunde vi äntligen fortsätta vår promenad då. Det var verkligen lerigt på stigen och flera gånger höll matte på att halka omkull, men varje gång hittade hon balansen igen. Så småningom kom vi ner till lite fastare mark och istället för att fortsätta hemåt, som vi brukar när vi gått den här stigen, så fortsatte vi ännu längre på gångvägen vi kommit till. Matte släppte mis lös och jag fick springa och nosa hur jag ville och överallt. Ibland sa matte "Spotta ut" när hon trodde att jag hittat något att äta på. En gång hade jag hittat en gammal förpackning som innehållit hamburgare, men den fick jag inte slicka ren för matte. Hon sa att det var äckligt ! Vi följde gångvägen och mötte flera människor med och utan hundar. De uppförde sig och matte såg till att jag uppförde mig också. För varje gång vi mötte någon så kallade hon in mig till sidan, belönade mig med godis och sa till mig att gå där tills vi var klara med mötet. Klart jag gjorde så, jag vet ju att det betyder GODIS !
Vi gick en bra lång sträcka och när vi var nästan hemma kom vi till vår "träningsplats" för Rallylydnads övningar. Matte valde några svängar både 360 graders och 270 graders åt båda hållen. Hon valde också "Stå - Gå runt", "Ligg", "Sitt - Front - 1 steg bak, 2 steg bak, 3 steg bak", "Sitt - 1 steg fram, 2 steg fram, 3 steg fram", "Sitt - Sväng vä - kalla in", "Sitt - sväng hö - kalla in" och även några "tysksvängar". Roligt var det och godis fick jag !
På vägen hem gick vi förbi "min sten". Här brukar jag alltid få springa före matte och hoppa upp på stenen. Så även idag. För det får jag också godis, så varför inte ?
Väl hemma igen var både jag och matte törstiga. Husse undrade varför matte var så lerig på byxbaken, och när hon berättade det så skrattade husse och sa :
Hmpfff sa matte och buffade till honom. Sedan tog husse ut de andra två killarna, med ursäkten "Så att du inte behöver halka en gång till"..........
Nä ni nu ska jag släcka törsten och sen "Ta igen mig lite". Ha det gott.
 |
| Blött och lerigt. |
 |
| "Min sten" |