Sen kvällsrastning och igelkotte

Ute på en sen kvällsrunda med Lothus och tjejerna.

Sådär nu har Lothus rastat sig ordentligt, äntligen. Det gör mig alltid oroad om han inte gör det.

Utomhus gjorde vi lite mer REHAB träning, och Lothus gick med lite stöd framåt i 1 meter sedan fick han vila och fick köttbullar. Sedan tog vi några steg framåt igen, och så sitta och vila. Så höll vi på en stund, och totalt den delen av rehab träningen så gick Lothus lite drygt 3,5 meter, och då behövde jag bara vara nära redo att stötta om det behövdes. Ibland när han satte sig ner så låg ovansidan av baktassarna platt mot marken, typ "corgistyle" men det rättade till sig med lite hjälp.

Medan vi var ute så såg vi en jättesöt igelkotte. Den var på väg mot oss och det var Gaila och Kaia som såg den först och skällde på den, men då tog husse in tjejerna.

Igelkotten var på ett bra avstånd och brydde sig inte särskilt om skällande småtjejer.

Jag kunde ju inte låta bli att fota Igelkotten också. När jag kom lite för nära så började den förbereda sig på att rulla ihop sig, så då backade jag ngt och stannade på det avståndet och kunde få titta på och fota vår nya vackra kompis på ganska nära håll ändå.

Lothus såg den han med men sa inget, han bara tittade. Det är ju inte första gången han ser en igelkott. För flera år sedan såg han en på lite väl nära håll, och fick nästan taggar i nosen. Men jag hann hindra honom.

Det blev inget större resultat vad gällde rastningen, så när igelkotten gått iväg så flyttade vi lite närmare gräskanten. Då plötsligt hittade Lothus en doft som var tillräckligt lockande, och reste sig upp och gick på egen tass riktigt stadigt i ca 1,5 meter, vilket är riktigt långt för honom att gå helt själv.

Jag var nära, och redo att stötta och ta emot honom om han skulle tappa balansen, men Lothus fixade det med bravur. Min duktiga kille. Sedan blev han trött och lade sig en stund. Jag hjälpte honom att lägga sig ner när jag såg att han inte orkade hålla kroppen uppe riktigt, så att han inte skulle göra sig illa.

Men strax därpå reste han sig upp ett tag till och han både kissade och bajsade ordentligt.

Nu har vi kommit in sedan ett tag tillbaka, och nyss blev jag rätt så arg på Lothus husse, för han passade inte Lothus, så Lothus tog sig på egen hand ut ur strollern, den vagn som Lothus alltid åker i när han ska ut, och ner på golvet.

Det verkar inte som om Lothus har skadat sig, men det visar sig. Lothus själv verkar glad och nöjd över att han gjorde något helt själv.

Jag däremot blev riktigt irriterad på hans husse och orolig för att Lothus gjort sig illa, även om det inte verkar så just nu.

Nåväl, vi hoppas det gått bra.

Lothus var väldigt törstig när han kom in, så han drack en hel del.

Lothus får permission

Idag ringde veterinären mig och uppdaterade mig om Lothus. Hon undrade också om det skulle fungera för oss att ta hem Lothus över natten på permission. Det kunde motivera honom lite mer till att träna hoppades hon, för just nu är han inte så motiverad som de skulle önska. Han vill mest sova.

Diarrén är bättre, det är en mer fast form nu, även om den fortfarande är diarré.

Lothus verkar gladare och lite piggare sedan jag var och hälsade på honom, men han är fortfarande inte så motiverad som de skulle önska. Lothus äter cortison mot smärtan, diarréen är inte borta helt men i en bättre konsistens.

Lothus äter "snällt mot magen" foder och probiotika medicin.

Han kan fortfarande inte kissa självständigt så han har haft en kateter. Dock rinner det lite bredvid, så kanske kanske kan det också komma igång snart, sa veterinären.

 

Lothus tränas att stå tillsammans med rehabiliteringsteamet, han har känsel i tassarna, men ställer dem inte korrekt när de ståtränar honom, utan de får hjälpa honom att få rätt position med tassarna. Men bara att han är villig att försöka stå med hjälp inger ett försiktigt hopp.

 

Så idag får Lothus komma hem på permission till i morgon. Då får vi svar på dels hur han reagerar när han får komma hem, men också för att se hur vi känner det med att ha honom hemma, och hur det fungerar och motiverar Lothus.

 

 

 

 

 

 

 

Jobbigt för Lothus

Neurologen har precis ringt mig och förklarat läget och hur hon skulle vilja fortsätta med Lothus. Hon tror på honom, han har trots allt i nuläget goda förutsättningar att bli återställd och kunna röra sig mer på egen hand.

Hon sa också att Lothus diarré har minskat och att han nu äter cortison istället för Metacam, eftersom han påvisar tecken på att ha ont.

Hon vill att de får bukt med Lothus diarré, så att han så snart som möjligt kan få komma hem till sin invanda miljö och kompisar. För även om han inte kan gå och stå självständigt, än, så kan det motivera honom mer och dessutom får han vara med de han älskar och saknar  

Hur snart han får komma hem beror mycket på diarrén och hans allmäntillstånd.

Han kissar fortfarande inte självständigt, men det kunde vi få hjälp med att ordna sa hon. Det går att ordna så att Lothus kommmer in en gång per dag, och då får hjälp att tömma blåsan.

 

 

Lothus jätteglad för att matte hälsar på

Nu har jag varit och hälsat på Lothus. Han blev jättelycklig över att se och träffa mig. Svansen viftade och han gnällde.

Han lyfte huvudet lite, men det var jobbigt för honom och gjorde ont, så han lade ner det igen och jag lade mig bredvid honom och så gosade vi massor.

Sjukgymnasten kom in till oss och förklarade läget lite mer ingående. Vi pratade en bra stund. Vi provade att ställa Lothus upp och han försökte, men orkade inte så länge.

När hon hade gått så gosade Lothus och jag ett tag till i väntan på veterinären som skulle komma och förklara lite mer, berätta statusen och svara på frågor.

Veterinären kom efter en stund och pratade länge med mig, ville veta hur jag mådde, tänkte och ville gå vidare. Hon förklarade hur statusen var med Lothus och hur Lothus skulle återhämta och deras tänk om hur han bäst kunde rehabiliteras.

Tillsammans bestämde vi, med tanke på att Lothus dels ännu inte har kissat, och dels att han fortfarande har sprutande diarré och förlorar mycket vätska pga den, att han stannar några dagar till.

Men vi bestämde också att jag skulle komma och vara delaktig i och peppa Lothus i hans träning, om inte varje dag så varannan.

Jag sa att jag kan komma varje dag om det känns ok för dem, och det tyckte de lät som bästa lösningen, med tanke på hur Lothus mår just nu. Så jag tror vi kom fram till en bra lösning, det känns i alla fall bra för mig.

 

 

Magnetröntgat Lothus

Idag hörde veterinären av sig på eftermiddagen och berättade att de hade Magnetröntgat Lothus nu, och vad de kunde se så har han fått en blödning och en kotkompression mellan 5-6 halskotan.

Blodet har avstannat tror de men har då bildat en propp som trycker på halskotorna. Ungefär som en stroke, försökte veterinären förklara.

De kommer att ha daglig kontakt med mig och om något försämras så hör de av sig omedelbart.

 

De är väldigt förtjusta i honom berättade veterinären, Lothus är så himla go och gullig, sa hon.

 

Lothus kommer att rehab tränas under tiden han är där, anpassat till vad han orkar.

Som det är just nu så kan Lothus stå upp med hjälp, men han är svag i benen och orkar inte så länge. 

 

 

Pratat med Djursjukhuset

Idag på förmiddagen ringde veterinären mig och ville berätta om Lothus. Hon ville också ha mitt tillstånd att göra en magnetröntgen på Lothus. Utan tvekan sa jag ja, trots att jag vet att det är ganska dyrt.

Lothus mådde efter omständigheterna bra, och Fysioterpeuten har gått igenom honom och ville därför ha en Magnetröntgen så att de kunde se vad som hänt, varför han inte kunde stå eller gå utan att tappa balansen.