Sorglig Dag.....

Idag på förmiddagen ringde telefonen och då var det Veterinären som ringde från Djursjukhuset. Jag hörde på matte att hon blev ledsen, jätteledsen och förstod sedan varför när jag fick höra att Hector blivit hastigt mycket sämre under natten, och nu kunde han inte stödja på sina bakben och han hann inte på toa i tid. Veterinären sa att Hector inte hade ont, men att han var mycket sämre än igår, och de hade inte så mkt hopp om att han skulle tillfriskna helt, om ens ngt. Hector ville inte att de skull hantera honom så mkt det sa han ifrån tydligt med berättade veterinären, men det visste ju vi redan att han har en stor integritet.
Matte började gråta jättemycket och husse och jag försökte trösta, men det gick inte alls. Även mellanhusse var jätteledsen och lillhusse likaså.
När matte pratat klart med veterinären satte hon och husse sig ner och pratade tillsammans om hur de skulle göra nu. Skulle de hoppas på ett mirakel, eller skulle de låta Hector slippa lida och ta adjö av honom och låta honom vandra över regnbågsbron till de evigt gröna ängarnas land.....

När matte och husse satte sig ner och pratade tillsammans var de samtidigt mkt ledsna.
Mellanhusse och lillhusse var inte hemma idag. Efter ett tag hade de tagit beslutet att låta Hector slippa lida och istället få komma till de evigt gröna ängarnas land. Där skulle han möta Cece som bodde hos oss ett tag, han skulle möta några av vår bästis Aylens valpar som inte klarade sig då de föddes för några år sedan. Han skulle också få möta en lite bloggkompis till mig som hette Piraten, och en killkompis till mig, en foxterrier kille som hette Gosse.

Jag tyckte det lät skönt att Hector skulle få bli helt smärtfri och träffa sina gamla kompisar, men förstod inte varför matte och husse var så ledsna. Hector skulle ju inte ha ont längre, han skulle ju må bättre, då ska de väl inte vara ledsna tyckte jag och pussade dem så mkt jag kunde. Wille kom också och pussade på dem.

Lite senare tog matte och husse med mig och Wille på en slottspromenad för att de skulle få annat att tänka på misstänker jag. med oss kom även Aylen och Lunas med matte, och tillsammasn åkte vi till Steninge slott och tog en skön promenad där.

Efteråt verkade både husse och matte lugnare och mer fridfulla i sinnet, äntligen hade de förstått att de gjorde vad de kunde för Hector och nu är han i de evigt gröna ängarnas land.

Farväl Hector min härliga lekkamrat, vila i frid älskade vän.

Hector till vänster och jag till höger. En bild från en av våra sköna promenader tillsammans.

Aylen och Luna

Jag vill smaka mattes bulle.

Så vackra