Livet kan förändras fort !

Idag är det en vecka sedan det som jag aldrig ens tänkt kunnat hända hände.

I Söndags förra veckan hade jag varit ute på en cykeltur. När jag kommer hem så hälsar jag som vanligt på hundarna och alla var glada att se mig, Lothus allrahelst.

Lite senare på kvällen har Lothus ingen styrsel i benen, kan inte stå, gå eller sitta självständigt. Han kan inte hålla balansen själv.

Det blev början på något så oväntat och framför oss har vi nu en lång rehabilitering.

Den som orkar och vill får gärna fortsätta följa oss här på bloggen.

Jag skriver så ofta jag orkar, hinner och kan.

Lothus till veterinären...........

Lothus ätit olämpliga nektarinkärnor ikväll.
Jag har pratat med Ulltuna. De hade inte möjlighet på Albano att försöka fiska upp kärnorna ikväll.
Hos veterinären på Ulltuna kräktes han upp kärnorna och är nu hemma igen.

Mera tjejer !

Yummie, idag kom en ny tjej på besök hoas oss, och gissa om hon doftade ljuvligt......
Men se ngn uppvaktning, näe det var hon inte med på alls, konstig tjej. Ena stunden ville hon bli uppvaktad och nästa fräste hon surt till mig ???
Nåväl hon kanske ändrar sig.
Matte var lite taskig för jag fick inte uppvakta henne så mkt som jag ville. Ja se matte hon ska då bestämma allt !

Tillbaka hos veterinären......

Idag åkte matte och jag tillbaka till veterinären. jag blev väldigt orolig, jag mådde ju bra nu, varför skulle vi hit ?
Det visade sig bara att jag inte hade behövt oroa mig, jag skulle bara ta bort stygnen (enligt matte).
Det var en bekant människa som gjorde det, så jag var ganska lugn, men jag var jätteglad när vi sedan åkte därifrån matte och jag......
Jag fick sedan ha tratten på mig igen, för operationssåret skulle läka lite mer sa matte.

Mår bättre idag och får åka hem.........

Idag har jag börjat äta riktig mat, och kortare stunder slipper jag ha tratten på huvudet.
Det känns skönt att inte ha så ont längre, att få äta och faktiskt kunna vifta på svansen utan att det gör ont. Magen känns bra och det kurrar i den lite då och då när en härlig doft av mat når min nos.
Efter en promenad på förmiddagen så behöver inte jag gå in i min bur, istället så får jag komma till ett rum och där är matte !!!!! Gissa om jag blir överlycklig !!! Men jag känner att jag inte kan röra mig så mycket för det gör ont på magen lite i vissa rörelser, så jag nöjer mig med att vifta på svansen och lugnt pussa på matte som verkar lika glad att se mig som jag henne. Jag sätter mig tätt tätt intill matte och vägrar gå därifrån, och ingen tvingar mig. Jag får istället följa med matte ut till bilen och sedan åker vi hem. Åh så skönt, och vad skoj det ska bli att träffa alla andra därhemma.
Det tar en liten stund innan matte får fart på bilen, men sedan så åker vi hemåt.
Väl hemma får jag inte hälsa på de andra. Istället sätter matte mig i ett eget rum och sitter där med mig nästan hela tiden, utom när hon går ut med de andra eller gör ngt i köket. men det går bra det med, bara jag får vara med matte så är jag lycklig.........
Matte tar av mig tratten en stor del av dagen när hon är med mig. Istället får jag en hel pyjamas på mig som känns ganska skön på kroppen. Men framförallt så blir jag mer rörlig och inget hindrar mig att gå omkring. Tratten tog ju liksom i golvet hela tiden och det blev tvärstopp !!! Med pyjamasen så kan jag röra mig nästan som vanligt, men jag kommer inte åt att tvätta mig, fast jag vill det flera ggr och även försöker.......

Jobbigt och otäckt.....

En ny dag kom och nya människor. Ibland kom det någon jag vagt kände igen och då viftade jag försiktigt på svansen. Men rörde jag mig för häftigt eller fort, så gjorde det ont på magen, och jag gnällde till.
Även idag tempades jag, människor klämde och kände på mig osv. jag orkade liksom inte bry mig jag var lite yr och omtöcknad.
Jag åt fortfarande ingen mat, fick bara dropp.
Sent den kvällen fick jag äntligen smak ngt gott, det var mjukt kött. Jag åt försiktigt och tyckte det var underbart gott, men fick inte mer.
Kände att jag började få matlusten tillbaka och det gjorde inte lika ont i magen längre.
Saknade matte något så fruktansvärt, kände mig deppig. Varför kom inte matte tillbaka ?
Somnade med en lite ledsen känsla av ensamhet.

Jag mår inte bra alls......

Jag har ont i magen, vill inte äta, och knappt dricka. Jag mår illa så fort jag försöker. Det har jag gjort i ett par dagar nu och idag åkte matte och jag till veterinären. De undersökte mig och gav mig mediciner. Sedan fick jag stanna ensam där över natten och de tog en massa prover, röntgade och kontrollerade tempen. Smärtan hade lättat, men jag ville inte äta eller dricka och fick därför dropp.
Senare på kvällen somnade jag ganska fort, och när jag vaknade efter ett par timmar kändes det ganska konstigt i kroppen. Det luktade konstigt om mig och jag hade en tratt på huvudet.
Jag fick komma in till en ny bur där det inte fanns några som helst bekanta dofter av mig, och runtomkring mig var det andra hundar och katter i andra burar. jag ville tvätta bort den där konstiga lukten men kom inte åt att tvätta mig på magen, och när jag ändå försökte så sved det till i magen, så jag lät bli. Jag fick fortfarande dropp och åt eller drack inget annat.
Konstigt nog så sov jag, men ibland mådde jag illa och vaknade till lite, men kräktes inte. jag längtade efter matte, efter mina kompisar och hem till mina trygga dofter och omgivningar. Det här var lite skrämmande tyckte jag. Nya människor kom och tittade på mig, tempade mig, klämde och kände på mig. Det var obehagligt, men jag kunde inte göra ngt åt det.