Åskan var väldigt nära

I natt gjorde Lothus både 1an och 2an innan vi lade oss och det såg helt normalt ut.

Efteråt han vi båda sova i någon timme, sedan vaknade vi av en rejäl smäll, åskan slog ner alldeles i närheten !

Hundarna skällde och jag var klarvaken ! Det kom några smällar till, sedan kom regnet.

 

Jag låg vaken en lång stund, och tog tillfället i akt att gosa lite extra med Lothus som också var vaken. Även Kaia och Gaila var vakna så de fick lite gos de också.

 

Det var ganska varmt i rummet så jag bjöd hundarna på vatten och sedan satte jag igång ACn ett tag tills det blev svalt och skönt igen.

 

Först vid 6 tiden slumrade jag till igen.

 

 

Idag blev en jobbig dag

Idag tog jag en skön cykeltur, med en fika medan jag lyssnade på spelmän som spelade.

Väl hemma så hälsade hundarna glatt och som vanligt på mig.

Jag gosade en stund med honom och gick sedan för att ladda över bilderna jag tagit under cykelturen. Lothus lägger sig bredvid mig, som han brukar.

När jag efter ett par timmar lockar fram honom från under sängen så kommer han sakta fram och när han reser upp sig så tappar han balansen och ramlar nästan, men jag hinner fånga upp honom lite. 

Han går några steg, sedan märker jag att han inte har balansen som han borde. Han vinglar och har inte styrsel i benen.

Fick veta av min man när jag kom hem att Lothus och Wille brakat ihop och börjat slåss i ytterdörren vid 14 tiden, men att Lothus var som vanligt, vad han kunde se, efteråt och inga då synliga skador.

Ringer veterinären på djursjukhuset akut, och de vill att vi kommer in omedelbart. Lillsyrran skjutsade mig.

Väl där så kan inte Lothus stå ordentligt, han vinglar och orkar inte hålla balansen. De lägger direkt in honom och de ska gå igenom honom under kvällen, då är klockan ungefär 20.

De säger att jag ska åka hem, men att de kommer att ringa så fort de vet vad som kan ha hänt.

Själv åkte jag hem - jätteorolig

Lothus skulle stanna över natten för observation och för att se om de kunde hitta felet.

Den som orkar och vill får gärna följa oss här på bloggen. Jag skriver så ofta jag hinner och kan.

 

Jobbigt och otäckt.....

En ny dag kom och nya människor. Ibland kom det någon jag vagt kände igen och då viftade jag försiktigt på svansen. Men rörde jag mig för häftigt eller fort, så gjorde det ont på magen, och jag gnällde till.
Även idag tempades jag, människor klämde och kände på mig osv. jag orkade liksom inte bry mig jag var lite yr och omtöcknad.
Jag åt fortfarande ingen mat, fick bara dropp.
Sent den kvällen fick jag äntligen smak ngt gott, det var mjukt kött. Jag åt försiktigt och tyckte det var underbart gott, men fick inte mer.
Kände att jag började få matlusten tillbaka och det gjorde inte lika ont i magen längre.
Saknade matte något så fruktansvärt, kände mig deppig. Varför kom inte matte tillbaka ?
Somnade med en lite ledsen känsla av ensamhet.

Jag mår inte bra alls......

Jag har ont i magen, vill inte äta, och knappt dricka. Jag mår illa så fort jag försöker. Det har jag gjort i ett par dagar nu och idag åkte matte och jag till veterinären. De undersökte mig och gav mig mediciner. Sedan fick jag stanna ensam där över natten och de tog en massa prover, röntgade och kontrollerade tempen. Smärtan hade lättat, men jag ville inte äta eller dricka och fick därför dropp.
Senare på kvällen somnade jag ganska fort, och när jag vaknade efter ett par timmar kändes det ganska konstigt i kroppen. Det luktade konstigt om mig och jag hade en tratt på huvudet.
Jag fick komma in till en ny bur där det inte fanns några som helst bekanta dofter av mig, och runtomkring mig var det andra hundar och katter i andra burar. jag ville tvätta bort den där konstiga lukten men kom inte åt att tvätta mig på magen, och när jag ändå försökte så sved det till i magen, så jag lät bli. Jag fick fortfarande dropp och åt eller drack inget annat.
Konstigt nog så sov jag, men ibland mådde jag illa och vaknade till lite, men kräktes inte. jag längtade efter matte, efter mina kompisar och hem till mina trygga dofter och omgivningar. Det här var lite skrämmande tyckte jag. Nya människor kom och tittade på mig, tempade mig, klämde och kände på mig. Det var obehagligt, men jag kunde inte göra ngt åt det.

Hela gänget åker......men läskig hemresa

Idag packade matte in oss allihop i bilen !!! Det händer inte ofta !
Wille fick sitta i baksätet för matte har bara 2 burar i bilen och där satt vi andra.
Jag blev väldigt fundersam, och undrade vad vi nu skulle göra, för det måste ju vara ngt alldeles extra när matte tar med oss allihop ? Dessutom hade hon laddat med godis i rejäla mängder !
Nåväl det visar sig.......

Efter ett bra tag så stannade bilen och jag hörde några hundar skälla. Matte gick ut och vi blev kvar i bilen. Matte var borta en stund innan hon kom tillbaka med en för mig helt ny människa.
Den här nya människan tog med oss och matte in till en stor byggnad, och där fanns en massa saker som jag aldrig sett förut. Dags att undersöka saken.

Vi släpptes lösa i byggnaden och for alla åt olika håll för att undersöka allt. Wille skällde som han brukar när han blir lite för exalterad.
Det var skojigt att springa runt, och ibland så kastade den här nya människan eller matte ut godisar som vi fick leta efter. det gillar jag !!!
jag försökte fjäska lite också, och ibland lyckades jag och ibland inte.

Efter ett tags bus och lek så packades vi in i bilen igen allihop, och åkte hemåt gissade jag.
Plötsligt utan förvarning så började bilen skumpa en massa och svänga tvärt till höger och vänster. det var läskigt. Jag åkte omkring lite i buren men gjorde inte illa mig. Kaia, som var i samma bur som jag, puffades upp mot mig några ggr men gjorde heller inte illa sig. Sedan plötsligt stannade bilen, och matte var alldeles stilla. Vad hade hänt ? Något konstigt var det.

Jag blev orolig och började gnälla lite, då hörde jag matte svara med lite skakig röst "så lugn Lothus matte är okej". Men det kände jag lång väg att det var hon inte alls.
Det tog ett tag, men sedan gick matte ur bilen och någon pratade med henne. sedan tystnade de, och matte kom till oss för att se hur vi mådde antog jag. Matte klappade mig men hele hennes kropp bara skakade, så klappana blev skakiga de med. Nöjd med att vi var ok tror jag i alla fall att hon var.

Efter en stund satte sig matte i bilen igen och den började åka baklänges en bit. Sedan stannade den igen och matte gick ut och någon pratade med henne.
Vi allihop hundar satt alldeles tysta, inte ens Wille lät ngt. Lite läskigt och mycket ovanligt. Jamie och Gaila skakade lite hörde jag ifrån buren bredvid, men snart kom matte tillbaka och pratade en stund med oss och då verkade det som att både Jamie och Gaila lugnade ner sig och slutade skaka.

Sedan åkte vi vidare men det gick mycket sakta. Efter en stund stannade matte bilen igen, gick ut ur bilen, och runt den innan hon återigen satte sig i den. Hon drack kaffe kände jag på doften och lindade nog en filt eller ngt om sig lät det som. Så satt hon väldigt länge innan hon återigen kom till oss för att se till oss lite.

Efter en lång stund började bilen röra sig igen, men fortfarande gick det mycket sakta.
Väl hemma så kom husse och mötte oss och tog Gaila, Wille och Jamie med sig, medan matte tog mig och Gaila.

Det var skönt att komma hem igen, här kände vi oss trygga och inte så oroliga som ute i bilen.