Vi gick till ett av våra favvoställen och där tänkte matte släppa oss lösa, men av ngn anledning ändrade hon sig plötsligt. Strax efter så förstod jag - för då kom det två rådjur på vår väg.
De ställde sig och bara tittade på oss, och gick sedan lugnt vidare, precis utom räckhåll för oss.
Vi var måttligt intresserade av rådjuren, men matte stannade stup i kvarten och skulle fota.
Jag tyckte hon kunde fota oss istället jag, och försökte få hennes uppmärksamhet.
Efter ett tag så lyckades jag och lite senare fick vi vara lösa och springa runt och göra av med energi. Rådjur - näe dem brydde vi oss inte ett dugg om. Mattes fickor med godis var intressantare.
Visst checkade vi av lite där rådjuren hade gått, men inte brydde vi oss i dem särskilt mkt inte. Det tror jag matte tyckte var skönt.
Väl hemma igen så blev Poco jätteglad över att se oss och började dra i mina öron. Jag lät honom hållas och efter en stund busade jag lite med honom, vilket han gillade !
Till och med Wille blev lite upplivad av att Poco busade och busade lite med honom han också.