Idag packade matte in mig och Gaila i bilen och åkte iväg.
Vi kom till ett ställe där jag varit ett par ggr förut, men aldrig Gaila.
Där var flera människor och en massa hundar. Gaila skällde på allt och alla, medan jag kollade in allt och bara skällde ett par ggr på de andra hundarna.
En främmande människa kom fram och hälsade på matte, men hon helt ignorerade mig, och lät mig istället lugnt och utan brådska nosa av henne innan hon ville hälsa. Men när det fick jag bestämma. Så skönt för jag hade blivit lite stressad av allt nytt och att Gaila skällde, men nu kändes det bra och det var helt okej människor här.
Ganska snart blev det lugnt och tyst och kursen började.
Jag och Gaila hade placerat oss vid mattes fötter, och där stannade vi tills det var dags att gå ut i det härliga vädret.
Väl därute såg jag en massa intressanta hinder i olika färger och former, och det började liksom rycka i hela kroppen för jag bara älskar att få hoppa upp och ner på hinder av olika sort ! Det har matte gjort med mig sedan åratal tillbaka (som matte brukar säga) !
Alla vi hundar på kursen, 7 st totalt, gick in på banan med alla hinder och sedan fick vi en och en lära oss hur man ska ta sig upp på hinder och ner, och att allt ska vara väldigt lugnt och kontrollerat. Jag hade ju lite bråttom men när matte bromsade mig i selen så saktade jag ner farten lite. Matte var väldigt lugn och pedagogisk och jag fick lära mig att bara ta det lugnt.
Sedan fick jag se på när matte gjorde samma sak med Gaila, som då istället var lite skraj för en del hinder och matte gav henne så enkla uppgifter, men hela tiden lugnt och försiktigt.
Sedan fick vi alla hundar med matte träna lite på egen hand och matte turades om med att ta mig och sedan Gaila till hinder och be oss gå upp på dem, sätta tassar på dem eller bara stå på dem och sedan lyftas ner. Det var jätteroligt och jag lärde mig att jag behöver inte ha bråttom, snarare tvärtom, om jag tar det lugnt så känns det mkt bättre och jag blir mer noggrann med vart jag sätter mina tassar.
Det svårast för mig var nog att stå med bara baktassarna på ett lågt hinder och sedan sakta backa upp på det med framtassarna. Men när jag kunde det så var det så himla kul, jag hade lärt mig ännu ngt nytt och mattes glada uppmuntrande ord och godis gjorde ju att jag ville försöka om och om igen.