Idag fick min fina Lothus, min soulmate, min bästa vän och följeslagare, vandra över regnbågsbron till de evigt gröna ängarnas land.
Vi fick 12 fina år tillsammans med massor av äventyr och värdefulla minnen.
Saknaden är alltför jobbig och jag tycker inget är roligt längre. Min träningskompis, min bästa vän och följeslagare finns inte mer.
Tårarna vill aldrig sluta rinna och jag har svårt att förstå att Lothus inte finns här längre.
Innerst inne vet jag att han för alltid kommer att följa med oss på våra promenader, han kommer för alltid att finnas för mig. I mitt hjärta finns för alltid hans tassavtryck kvar.
