Matte tog med oss till dalgången och där fick vi busa omkring och springa lösa.
Matte kastade pinnar till mig och Wille och vi hade jätteskoj.
Matte gjorde sig ingen brådska utan vi fick strosa omkring och nosa som vi ville. Lite då och då kallade hon in oss, och naturligtvis kom vi ! Det vankades ju oftast, eller nästan alltid faktiskt, godis då. Det gillade ju både jag och Wille.
Så småningom kopplade matte upp oss och då var vi nästan hemma igen, och det smakade riktigt gott med vatten.
Efter ett tag kom husse hem och då blev vi också glada. Wille har ju lite svårt att vara tyst när han blir glad, men matte sa till honom på skarpen och då lyssnade han ju.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar