Idag på kvällen så blir det en liten "bus" bild.
Det är inte bara träning och sjukgymnastik som är rehabiliterande, även lek och roliga saker är toppen medicin.
Lothus, var min soulmate, min fina, goa, underbara träningskamrat. Lothus har följt med mig överallt och vi har fått många fina äventyr tillsammans.
Idag på kvällen så blir det en liten "bus" bild.
Det är inte bara träning och sjukgymnastik som är rehabiliterande, även lek och roliga saker är toppen medicin.
Idag är det en vecka sedan det som jag aldrig ens tänkt kunnat hända hände.
I Söndags förra veckan hade jag varit ute på en cykeltur. När jag kommer hem så hälsar jag som vanligt på hundarna och alla var glada att se mig, Lothus allrahelst.
Lite senare på kvällen har Lothus ingen styrsel i benen, kan inte stå, gå eller sitta självständigt. Han kan inte hålla balansen själv.
Det blev början på något så oväntat och framför oss har vi nu en lång rehabilitering.
Den som orkar och vill får gärna fortsätta följa oss här på bloggen.
Jag skriver så ofta jag orkar, hinner och kan.
Idag när vi tog ut Lothus för rastning, så var det ganska varmt, trots att det var förmiddag. Vi har just nu 26 grader i skuggan och jag gissar att det säkert är närmare 33 grader i solen, och det är bara förmiddag än.
Efter dagens besök på djursjukhuset så bestämde vi att Lothus skulle få bli utskriven, komma hem och kanske bli mer motiverad till rebiliteringsträning.
Så vid 16 tiden, efter att jag pratat med Sjukgymnasten och Veterinären och frågat det jag undrade över, så tog jag med mig Lothus hem. Det kändes både skönt och lite oroligt på samma gång.
Väl hemma blev han jätteglad över att få vara med de andra, men Wille höll vi skild från Lothus så att det inte blev något onödigt gruff, då Lothus är i en mycjket utsatt position och inte riktigt kan försvara sig, dessutom vill vi inte ta några som helst risker med dessa två grabbar.
Från igår eftermiddag tills idag har vi haft Lothus hemma på permission, och även om det känns lite oroligt och så, så är det samtidigt så skönt.
Det har fungerat ganska bra hemma, även om jag sovit väldigt oroligt, men det är ju förklarligt.
Vid 09 tiden hade Lothus kissat inne på golvet under sängen.
Lothus åt sin frukost tveksamt, han gillade inte burkmaten.
Klockan 14.30 var vi tillbaka på djursjukhuset för check up och feed back.
Jag fick prata med både sjukgymnast som svarade på mina frågor och med veterinären.
Vi pratade om hemgång och efter en genomgång så bestämdes att Lothus skrivs ut idag och får komma hem. Det kändes bra, men också väldigt oroligt. Men jag fick ett akutnummer av veterinären för att kunna nå dem OM jag kände att jag behövde det. Då kändes det lite lugnare.
I slutet av Juni ska vi på återbesök.
Idag ringde veterinären mig och uppdaterade mig om Lothus. Hon undrade också om det skulle fungera för oss att ta hem Lothus över natten på permission. Det kunde motivera honom lite mer till att träna hoppades hon, för just nu är han inte så motiverad som de skulle önska. Han vill mest sova.
Diarrén är bättre, det är en mer fast form nu, även om den fortfarande är diarré.
Neurologen har precis ringt mig och förklarat läget och hur hon skulle vilja fortsätta med Lothus. Hon tror på honom, han har trots allt i nuläget goda förutsättningar att bli återställd och kunna röra sig mer på egen hand.
Nu har jag varit och hälsat på Lothus. Han blev jättelycklig över att se och träffa mig. Svansen viftade och han gnällde.
Idag hörde veterinären av sig på eftermiddagen och berättade att de hade Magnetröntgat Lothus nu, och vad de kunde se så har han fått en blödning och en kotkompression mellan 5-6 halskotan.
Blodet har avstannat tror de men har då bildat en propp som trycker på halskotorna. Ungefär som en stroke, försökte veterinären förklara.
Idag på förmiddagen ringde veterinären mig och ville berätta om Lothus. Hon ville också ha mitt tillstånd att göra en magnetröntgen på Lothus. Utan tvekan sa jag ja, trots att jag vet att det är ganska dyrt.
Lothus mådde efter omständigheterna bra, och Fysioterpeuten har gått igenom honom och ville därför ha en Magnetröntgen så att de kunde se vad som hänt, varför han inte kunde stå eller gå utan att tappa balansen.